Älskade, jävla hora #38

Elaine 2013-08-14 22:28 (inga kommentarer)
Livet återgick till vår vanliga vardagslunk. En berg- och dalbanevardag förvisso. Men jag inbillade mig att det blev allt längre mellan topparna och dalarna. Livet rullade liksom på. Kanske för att jag hade vant mig. Vad vet jag. Jag hade kanske hittat ett sätt att hjälpligt parera utbrotten så att de blev färre och allt mer sällan. Det blev vinter. Det blev jul. Vi firade med min familj och allt var sådär helylletrevligt. Vi var lediga tillsammans och hade det faktiskt riktigt trevligt. Jag tänkte ofta på det där han sagt den där gången om att han ville att jag skulle föda hans barn. Jag var tveksam kring om han verkligen menade allvar, men hoppades förstås att det var så. Och inom en inte alltför snar framtid skulle saker ställas på sin spets. Jag var gravid.

Det var nog faktiskt han som reflekterade över att jag inte haft mens på ett tag. Jag hade inte skänkt så många tankar åt det men när han sa det så hoppade hjärtat till i bröstet på mig och tanken slog mig att det faktiskt kunde vara så att jag var gravid. Han reste till huvudstaden dagen därpå med jobbet och jag gick och köpte mig ett graviditetstest. Inte för att jag egentligen trodde jag var gravid. Men det var lika bra att ta reda på fakta. Jag minns att jag fick titta på en och två och tre gånger innan jag konstaterade att jag var gravid. Det var ett kryss och ett kryss betydde gravid. Jag blev alldeles matt i hela kroppen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Förnuftet sa mig att det var nog faktiskt ingen bra idé med barn i det här läget, men hjärtat hoppades innerligt att det var så det skulle bli. Jag kastade mig på telefonen och ringde upp honom för att delge beskedet. Jag hade verkligen ingen aning om hur han skulle reagera. Jag kunde inte förutspå vad han skulle säga.

Det visade sig att han var långt mer positiv än vad jag hade vågat hoppas på. Han tyckte det var lite kul med en bebis. Inte direkt som att vi hade planerat det men det kunde väl visst vara en bra idé. Vi skulle prata mer om det när han var hemma igen. Och med ens började min hjärna planera för att bilda familj med honom. Jag tyckte att det skulle bli mysigt och jag tänkte att tiden är väl aldrig riktigt rätt så det är väl bara att köra på nu när det fanns ett barn som ville komma till världen.

Två dagar senare kom han hem. Han sa inte ett ord om någon bebis utan jag fick tvinga fram samtalsämnet senare på kvällen när vi slagit oss till ro i soffan framför TV:n. Han menade att det fanns inte mycket att prata om för det var ju självklart att jag skulle göra abort. Något annat var inte att tänka på. För det var ju självklart så att han inte var pappan till barnet. Jag hade ju knullat med någon annan. Det visste han ju. Och så svartnade det i ögonen på honom sådär som bara hans ögon kunde svartna. Jag blev fullständigt mållös. Det var ju han som varit så positiv på telefon medan jag varit mer tveksam. Det var han som mer eller mindre hade övertalat mig att ens tänka tanken att sätta barnet till världen. Det var han. Och nu var han som förbytt. Det var abort som gällde och dessutom anklagade han mig för att ha varit otrogen. Jag som var honom så löjligt trogen att det nästan var tokigt överdrivet på det hållet. Jag försökte ha någon slags dialog med honom om alternativen men det var som att prata med en vägg. Han svarade inte på tilltal. Han stirrade bara rakt in i TV:n och låtsades som att jag inte fanns. Jag var ingen.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2012-06-22
Antal texter
147
Övrigt
Valspråk