Livets nyckfulla vändningar

För en vecka sedan lite drygt läste jag en bok som gav livet nya perspektiv. Jag tror att vad som hände var att jag vågade känna efter istället för att bara tänka efter. Plötsligt och jäkligt oväntat bubblade en massa känslor upp och jag insåg att jag inte alls är klar med min senaste relation. Jag är fortfarande kär i honom. Så idag bestämde vi oss för att ses. Jag har förklarat att jag fortfarande inte alls litar på honom. Han menar att han är annorlunda nu. Han har gått i terapi och visst finns det saker kvar att jobba med. Men han vill inget hellre än att ha mig tillbaka. Han säger han är beredd att göra allt. Jag har hört det förut och är tveksam. Eller rädd är nog mer rätt ord. Jag är livrädd för att bli lurad igen. Att bli förd bakom ljuset. Jag är tveksam och oroar mig för att han kanske bara manipulerar och kör ett jävligt välregisserat skådespel. Men jag har bestämt mig för att ge det en chans. En chans för honom att bevisa för mig att det inte bara är tomma ord. Inledningsvis kommer vi bara att vara vänner. Vi måste bygga upp tilliten igen och jag tror vi kommer kunna göra det som just vänner. Tiden kommer att utvisa om han har rätt. Jag tror att jag kommer att kunna syna honom ganska omedelbart om han bluffar. Och det kommer förstås att göra ont om det visar sig vara så. Men då har jag i alla fall svaret och kan gå vidare så jag är beredd att ta risken. Det sägs ju att man måste våga för att vinna och jag är uppenbart inte klar med den där relationen även om jag försökt övertyga hela min omvärld i ett par månader nu att jag tycker att han är en av de största idioterna som vandrar på denna jord och jag kommer aldrig någonsin ha med honom att göra igen. Ibland blir det liksom inte som man har tänkt sig. Verkligen inte. Och det var svårt att motstå att kyssa honom idag. Jag var en sekund från att ta hans hand där vi promenerade längst gatan i solskenet. För att det kändes helt naturligt att göra det. Men jag stoppade mig i sista sekunden. Och tack och lov var det stökigt i trafiken där jag lämnade av honom på vägen hem. Annars hade jag garanterat kysst honom farväl. Även det, för att det kändes helt naturligt att göra det. Fan. Också. Elaine är kär.