Rotade fram min internetdagbok från för tio år sen (prehypo, och det finns inte kvar på internet heller, tack och lov) som jag inte läst på ett tag och HERREGUD vad liten jag var.
Folkhögskolan var precis över och jag var ledsen och vilsen och TÄNKTE väldigt mycket. Och det var väldigt många Björns vänner-citat. Undrar vad som hände med dem?
Och kärleken, som alltid gick åt helvete. Men i augusti 2003 skrev jag såhär:
"Om jag någonsing lyckas skaffa mig nåt sorts förhållande kommer det väl att bli med nån träig (men smart och tolerant, jodå), trygg och trevlig civilingenjörstyp. Eller nån annan med en Riktigt Utbildning och en stadig framtid. Sportintresserad och aningen grabbig. Nån som skulle komma bra överens med bröderna, spöa dom i tp, dricka öl och hänga med på löprundor.
Argh. Jag har alltid haft en rätt tydlig bild av den typen av kille et moi. Men jag har nog kämpat emot den rätt bra tror jag. Jag vill ju hellre ha nån lite konstnärlig typ med kontakt med sina känslor. Duh. "
HAHA. Kära, lilla, fina 24,5-årstori. Jag är väldigt glad att du tog dig samman och insåg att de där konstnärliga känsliga typerna inte är nåt för dig och att det var EXAKT en sån civilingenjörstyp du skulle ha. Minus träigheten.
När jag väl insåg det blev det ju så bra, va. Hjärtesmärtan sen dess har legat på noll.
Slåss inte med dig själv, det blir liksom inte bra då.