Here we go again

Att kolla Facebook och instagram är som bäddat för lite inre konflikt. Alla lyckliga soldränkta foton och drinkar och en massa härliga kompisgäng och stora familjer. Jag har inte det. Jag har två barn som väldigt sällan vill göra något. Nej till bad, nej till utflykter. De är så nöjda hemma. Och det i sig är ju bra. Men jag blir lite rastlös och ledsen av alla nej. Och då saknar jag huset, trädgården. Att det oftast fanns något att fixa med. Bär att plocka, sylt att koka. Leta efter roliga grejer i vinglande gångar i verkstad och lagård. Det fanns kompis med barn i närheten.

Här i stan har jag inte riktigt något sådant. Så går ännu en dag då vi stannar inne där det är svalt. Läser, spelar, slappar. Ikväll är vi bjudna på grillfest. I morgon jobbar jag. Det händer saker, det gör det, men likväl känner jag mig en gnutta ensam.