Det pyser över

Jag har semester, men är snart mer stressad än på jobbet. Äldsta dottern har flyttat hem och de andra två är också här. Alla barnen har sommarjobb, vilket är strålande. Mindre strålande är att de har arbetstider där inte de allmänna kommunikationerna fungerar. Alltså har vi taxiverksamhet här nu. 3 barn som ibland jobbar tidiga mornar och sena kvällar. Alla med olika scheman förstås. Lägg därtill ordet tonåring, så tror jag att ni har bilden rätt klar.

Under förra veckan och denna har vi dessutom letat och köpt nya möbler till 2 rum. Och det är jättekul, men inte så avkopplande. Vi har farit Skåne runt i jakten på rätt möbler, lampor, gardiner osv. Fortfarande har vi mattor och gardiner kvar.

Samtidigt har vi dragit igång projekt garagetak. Det skulle redan varit igång med renoveringen. Vi skulle börjat redan i våras, fast varken jag eller pojken har hunnit. Det har varit så galet mycket på jobbet, så ingen har haft någon tid att lägga på detta. Nu har vi sparkat igång och 2 byggfirmor har redan varit här och ska lämna offert.

Dessutom sitter jag i telefon i alla möjliga ärenden för att hjälpa dottern att separera. Banken, bostadsrättsföreningen och fastighetsmäklare m.m. Både hon och fd sambon jobbar heltid och jag har semester, så det är självklart att hjälpa till.

I grund och botten är jag glad att barnen är här, att man kan hjälpa till när livet krånglar, men jag känner på allvar att mina egna resurser är på bristningsgränsen. En vecka kvar av semestern och stressnivån är rätt hög i kroppen och tålamodet snart obefintligt. Jag inser att jag behöver egentid, men vet inte hur jag ska få till det.

Nu ska jag gå och ringa en byggfirma.