but oh, the summer nights

.jag 2013-07-19 21:44 (4 kommentarer)
det är långa och varma dagar, rena drömvädret för de flesta gissar jag, men jag blir lite panikslagen av värme, sover dåligt, tycker saker känns lite jobbigare. idag var vi och hälsade på en av mr S' vänner och jag trodde jag skulle få spader. på att allting tog sån tid och på alla barn som bara gnällde och tjatade och omöjliggjorde alla sammanhängande samtal. nej, jag tycker väl inte att det till varje pris måste vara som det var när jag var liten, att man satt knäpptyst av den enkla anledningen att man helt enkelt inte vågade öppna munnen. men jag tycker inte heller att det måste vara som det verkar vara i många familjer nuförtiden, att barnen ska vara i fokus EXAKT HELA TIDEN och så fort en unge öppnar munnen ska alla avbryta det de håller på med eller pratar om och vända all uppmärksamhet ditåt. och ingen (vuxen) kan bara säga "nu blir det som jag har sagt" utan det ska jamsas och förklaras och vara pedagogiskt och konfliktfritt och skitsamma om man höll på och pratade med någon annan om något annat, för nu ska det förklaras för tjugonde gången varför inte lille pelle får äta glass till middag och där sitter man med sin avbrutna berättelse om någonting som man trott intresserat den andre och vet att den kommer att vara glömd i svallvågorna kring den följande diskussionen med lille pelle kring dennes matvanor.

eh, ja. jag är lite pms-hormonell och får liksom BITA IHOP om sånt här när jag är bland folk. jag TYCKER ju egentligen att det är väl bra att barn vågar prata och ifrågasätta, men så tycker jag faktiskt att NÅGON GÅNG kunde man väl för helvete åtminstone kunna få prata till punkt. lite balans liksom.


men för övrigt är det bra. och det är så jävla gött att vara vuxen och kunna säga att nä, jag har faktiskt inte lust att spela kubb och så åker man hem och sätter fönstren på tvärdrag och läser en deckare istället. man behöver inte ens förklara sig. man är vuxen, det är semester, man gör som man vill.

MollyX

Å vad jag håller med om det där med barn, samtal osv. Men man framstår ju som en surkärring om man ens andas nåt sånt.

2013-07-20 13:27:50

crackgirl

Jag håller också med och jag skiter i om folk tycker att jag är en "surkärring" för det. Det gäller inte bara avbrott orsakade av barn: det är så j-a irriterande när man försöker säga/berätta något, blir avbruten var 10:e sekund och till slut ger upp eftersom det är så tydligt att den man talar med inte lyssnar ändå. Tror inte det beror på att det man pratar om inte är intressant, utan mest att 90% av folk är så fixerade/fokuserade på sig själva att de inte klarar av att låta någon annan ha ordet mer än 10 sekunder i taget. Särskilt inte om det man pratar om inte handlar om DEM; DEM, DEM.

2013-07-20 20:20:02

M

Så är det att få barn. Inte en sammanhängande tanke eller ett längre resonemang på 10 år.

Media fulla av förkastande av mammor som, i ett fåfängt försök att se vad de människor de en gång hade tid att träffa gör, plockar upp mobilen när barnen leker på lekplatsen.

2013-07-21 09:30:53

crackgirl

Fast det är väl inte riktigt poängen här. Självklart får folk andra prioriteringar när de blivit föräldrar - det fattar väl alla. Men varför detta 0 eller 100-perspektiv? Det är väl helt OK för en mamma att kolla in Facebook eller ringa upp en väninna medan hon håller koll på sina lekande barn från en parkbänk. På samma sätt som det är helt OK att ibland ignorera sina ungareller säga till på skarpen, så att de vuxna kan prata i lugn och ro. Så blev jag uppfostrad och jag minns det inte som särskilt traumatiserande.

2013-07-21 23:11:42


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.