Älskade, jävla hora #36

Vi var bjudna på fest. Födelsedagsfest. Och det var inte vilken födelsedagsfest som helst. Det var en sådan där perfekt välordnad fest med fantastiskt vacker festlokal på ett alldeles perfekt utvalt ställe och alla gästerna skulle vara sådär perfekta. Jag var oerhört stolt att vi blev bjudna till den här tillställningen och såg fram emot det väldigt mycket. Jag såg särskilt fram emot att få synas tillsammans med honom i ett såhär viktigt sammanhang med så många vänner och vackra, framgångsrika människor.

Jag hade förberett allt i minsta detalj och bokat rum på närmaste bed&breakfast där jag visste att även några andra par skulle bo. Ännu idag hickar jag till lite när jag tänker på att vi faktiskt var ett par. För det var så stort för mig. Jag hade längtat efter att få vara hans så länge. Det fanns ingen annan. Det fanns inget annat. Det var det enda som var viktigt. Äntligen, liksom. Äntligen.

Vi åkte dit i min bil. Min svindyra Mercedes SLK 55 AMG. Självklart skulle min bil väcka uppmärksamhet. Folk skulle prata om den. Och snart skulle alla veta att den var min. Det var kaxigt på något vis. Det ingav respekt. Det var en ljummen sommarkväll så vi gled in på parkeringen nedcabbat och drog allas blickar till oss. Nästan alla var nämligen redan där för självklart var vi sena. Vi var alltid sena till varenda tillställning. Och jag avskyr att komma för sent. Det är liksom den åttonde dödssynden i vår familj. Men jag visste också att jag ens antydde med den minsta vink att han skulle rappa på så att vi inte skulle bli sena skulle ha precis motsatt effekt så jag teg. Jag bet mig hårt i kinden och teg. Det var bäst så. För husfridens skull. Ett enda felsteg av mig och jag riskerade att orsaka ett tredje världskrig och då skulle det absolut inte bli någon fest. Och jag ville ju så gärna visa upp mig där med honom. Så jag teg.

Redan vid fördrinken fick jag en klump i magen eftersom han hade halsat i sig sitt glas champagne redan innan jag hade hunnit smaka på mitt. Vi minglade med vackra människor och pratade om vädret och karriären och sådant som är viktigt. Kindpussades och kramades. En stund senare var det dags för middag och vi satte oss till bords. Han hamnade i andra sidan lokalen och vi varken hörde eller såg varandra förrän framåt efterrätten. Han var på glatt humör och inte alls så överförfriskad som jag hade oroat mig för. Vi kysstes passionerat och jag var så innerligt lycklig över att vara hans. Han gjorde mig fullkomlig. Han gjorde mig hel. Utan honom var jag verkligen ingenting.

Middagen avslutades och discot drog igång. Ljudnivån på festen höjdes i takt med den ökande berusningsgraden hos gästerna. Det var en riktigt bra fest. Vid ett tillfälle känner jag hur han smyger upp bakom mig. Kysser mig i nacken och drar mig nära intill sig. Det går en våg av elektriska stötar genom hela mig och hela min kropp vibrerade av åtrå. Det var något magiskt med kemin mellan oss och det slog gnistor bara vi såg på varandra. Utan att byta ett ord försvann vi ut i sommarnatten tillsammans och vi visste båda precis vad som stod på agendan. Vi hittade ett lusthus som var lagom avskilt från festen och som gjort för att ha härligt och hämningslöst sex utan att riskera att störas av någon av de övriga gästerna. Han slet av mina trosor så snart vi kom innanför dörren och tog mig på bordet. Det förvånar mig att glasrutorna inte immade igen för det var så glödhett mellan oss att det var fara för explosion. Efter en liten stund stannade han upp och såg mig djupt i ögonen medan han viskade att han ville att jag skulle föda hans barn. Han frågade om jag ville föda hans barn. Självklart blev svaret ja och i den stunden var jag förmodligen den lyckligaste kvinnan på jorden. Mannen jag älskade mest av allt hade just förklarat att han ville ha barn med mig. Och jag ville inget hellre.

Vi rättade till kläderna igen och försökte se anständiga ut innan vi återvände till festen och de andra. Han minglade iväg på sitt håll och jag åt mitt. En stund senare försökte jag hitta honom. Jag letade kanske en kvart. Kanske en timme. Min tidsuppfattning var lite suddig av alkoholen. Men han fanns ingenstans. Det var ingen som hade sett honom på en stund. Jag började bli orolig och kastade en blick bort mot parkeringen för att inse att min bil inte längre stod där. Min första tanke var att den hade blivit stulen men sedan insåg jag att det var han som hade nycklarna och det var alldeles säkert han som hade tagit den och kört iväg. Varför han skulle göra en sådan sak på fyllan det förstod jag inte alls. Men han var borta. Bilen var borta. Jag ringde hans mobiltelefon upprepade gånger men ingen svarade. Paniken steg i min kropp och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag fångade en av värdarna och berättade om mina misstankar. Han hjälpte mig att leta ett tag och snart var flera av gästerna inblandade i sökandet. Tiden gick och han var fortfarande försvunnen med bilen och vägrade svara i mobiltelefonen. Jag var mer eller mindre i upplösningstillstånd och visste inte vart jag skulle ta vägen. Tänk om han var död! Tänk om han kört av vägen! Tänk om. En av tjejerna förklarade att det var nog bäst att jag ringde polisen. Hon tyckte de borde få veta att det var en berusad man som sannolikt vansinneskörde omkring i en sportbil med alldeles för många hästkrafter. Och om jag anmälde bilen stulen så kunde jag också få information om den var hittad. Jag höll med om att det var den rätta vägen framåt eftersom jag höll på att bryta ihop av oro. Lång väntan senare och mycket byråkrati lyckades jag polisanmäla men det fanns inte mycket de kunde göra åt saken. Jag blev uppmanad att vänta. Och jag väntade. Varje sekund kändes som en evighet. Folk började droppa av från festen och till slut var det bara en väldigt tapper skara kvar som gjorde vad de kunde för att trösta mig. Klockan närmade sig fyra på morgonen och vi enades om att jag skulle försöka få lite sömn.

Jag fick låna en sovplats i en av gästernas husbil och det kändes rätt att stanna på platsen för kanske, kanske hade han bara kört lite fel och kanske skulle han komma tillbaka. Men jag kunde inte sova. Jag kunde inte ens blunda. Jag var skräckslagen. Så jag bestämde mig för att åka hem. Jag ringde taxi och förklarade att det får kosta vad det kosta vill. Skicka en bil som kör mig hem. Det tog säkert en timme att få en taxi till stället vi var på lång ut i ingenstans. Men till slut rullade den in på gårdsplanen och plockade upp mig. Taxichauffören förstod förstås på en gång att något var på tok och jag berättade precis som det var. Han skakade bara på huvudet och så körde vi hemåt. En och en halvtimmes taxiresa. När vi var nästan ända hemma svarade han i telefonen. Jag trodde inte det var sant när jag fick höra hans röst. Han levde! Och herregud, han levde! Men var fan var han? Han förklarade att han var hemma och sedan la han på. Och det ska jag säga att den mannen måste ha haft änglavakt för att lyckas köra hela den vägen med en hastighet långt över vad som är lagligt och med en promillehalt som är så hög som hans var utan att ha ihjäl sig själv eller någon annan. Det är helt otroligt.

Jag betalade taxichauffören och skyndade upp i lägenheten för att möta honom. Jag räknade förstås med att möta en ångerfull och något mer nykter Martin, men inte då. Det var ett stort, svart hotfullt åskmoln som mötte mig i hallen. Det blixtrade om honom och han undrade var i helvete en hora som jag hade varit. Han förklarade att han letat överallt efter mig utan att hitta mig och dragit slutsatsen att jag varit och knullat med någon annan. Jag gapade av förvåning och visste först inte vad jag skulle säga. Vilket påhopp! Här hade jag varit orolig till bristningsgränsen hela natten och inte sovit en blund och han hade kört rattfull som en galning hela vägen hem. Och så var det plötsligt jag som var boven i dramat. Om jag inte hade haft alkohol i kroppen hade jag kanske inte vågat möta upp det svarta monstret jag såg framför mig, men i en blandning av ren ilska och berusning tänkte jag inte låta mig behandlas hur som helst så jag konfronterade honom. Vi skrek högt åt varandra och svordomarna studsade i väggarna. Tårarna sprutade och känslorna rusade i kroppen. Mitt i allt vänder han bara tvärt för att gå och lägga sig. Han säger inte ett ord utan lämnar mig hysterisk och upprörd som om inget hade hänt. Jag följer efter in i sovrummet och han förklarar att jag inte är välkommen där. Jag får sova i dotterns rum inatt. Jag svarar tillbaka lite kaxigt att det bestämmer inte han. Det är vår gemensamma lägenhet och vårt gemensamma sovrum så vem fan är han att bestämma var jag ska sova. Då reser han sig upp ur sängen och bröstar upp sig framför mig samtidigt som han förklarar att det är dotterns säng som gäller och inget annat. Men jag viker inte ner mig utan står kvar. Då tar han tag i mig och knuffar mig hela väggen in på dotterns rum. Hon är förstås inte där för hon är hos sin mamma, tack och lov. Han välter ner mig på sängen och förklarar att det är där jag ska sova inatt och ingen annanstans. Jag kurar ihop mig till en liten boll och gråter. Jag gråter fastän jag trodde att jag inte hade några tårar kvar. Jag undrar vad som hände med den där kvällen som jag hoppats skulle bli så fantastisk. Jag undrar hur det ska bli nu med vårt barn. Sedan somnar jag av ren utmattning och vaknar inte förrän nästa morgon.