Igår var jag och trimmade min lugg lite. Brukar göra det mellan mina "reguljära" klipp- och färgtider eftersom hela frisyren liksom får ett lyft av att trimmas lite (i alla fall min, som annars säckar ihop). Denna gång var det inte min vanliga frisör som klippte mig och det är väl inte hela världen när det handlar om att trimma luggen (det fanns en period då jag gjorde det själv också, men jag har insett att mina frisörtalanger tyvärr liksom inte alls existerar). Men hur som helst - jag ääälskar min frisör och hon är så bra och det är hon som fattar alla beslut om mitt hår och jag litar blint på henne (och har gjort så i nästan tio år) men nu väntar hon barn och ska vara mammaledig i typ ett helt år - och det är ju såklart jättebra och jättemysigt för henne, men det känns som om jag kommer att få gå omkring med mössa under ett års tid nu... Buhuuu (jag vet - dagens i-landsproblem, men ändå)! För det är tänkt att hon som klippte luggen på mig igår ska ta över för min ordinarie frisör under hennes mammaledighet och jag vet inte... Antar att jag måste ge henne en chans men jag känner mig som en trulig treåring och vill lägga mig på marken och sprattla med ben och armar och skrika "Jag vill iiinteeeee!". Typ.
Det är lustigt det där med hur olika "viktiga" saker och ting är. Jag är som ni kanske redan förstått rätt skeptisk till vem som får klippa och färga mitt hår, medan jag inte har några problem att gå till olika läkare gång efter annan.
Nåja, det blir i värsta fall en anonym mösstillvaro för mig till min frisör är tillbaka och kan göra mitt hår fabulöst igen...