Fy F-n vad jobbigt det är.
Inte så där åldersmässigt egentligen, jag kan förlika mig med att jag blir 40, kroppsmässigt och så är jag rätt fab ändå, utan mer det ständiga utvärderandet och insikten "how about now". Att det inte går att se livet som en förberedelse längre. Är jag inte på det ställe i livet jag vill vara går det inte att vänta för "det blir nog bättre sen" utan då är det dags att göra något åt det, NU.
Jag utvärderar jobb, livsstil, boendesituation, fritidsintressen, barnens fritidsintressen, vad kan man ändra, vad vill jag ändra? Ibland är det mesta bra, ibland hatar jag mitt jobb, ibland hatar jag huset. Ibland får jag spel för att barnen bara sitter framför datorn och lovar mig själv att bli en bättre mer inspirerande mamma. Jag vill shoppa mindre, jag vill shoppa "bättre". Jag vill flytta ut på landet, jag vill bo i stan, jag hoppar mer åt vänster mer åt höger och blir inte klok på någonting. Jag försöker destillera ut vad jag har för drömmar och mål i livet egentligen men det blir så banalt. Egen brygga att sola på, lyckliga välanpassade barn, ett rikt kulturellt liv, fina saker.
Men egentligen nöjer jag mig med lite mer energi att ta tag i saker och en lite mer landad själ, kan man få det tack?