Härda ut

Vissa dagar undrar jag vad jag gett mig in på som ska byta arbete, andra dagar, som idag, är som dagar från helvetet då jag bara väntar på att få komma bort.

Det går inte riktigt att beskriva arbetssituationen, men det är illa. En kollega jag inte träffat på ett tag har bestämt sig för att vara sur och grinig, så hon pratar inte med mig. Trots att vi inte har träffats har jag tydligen gjort något fel. Så hon hälsade inte förut. Svarade inte på tilltal när jag pratade med henne. Det är dagisnivå. Jag blir mest trött, och tänker att det är egentligen inte min förlust. Måste vara jäkligt jobbigt att gå omkring och bli skitsur på folk som inte fattar varför.

Sen var det en redig skopa skäll från en annan labil kollega imorse. Hon var inte arg på mig, men som hon skällde och gormade. Inte kul. Ledningen känner till problemet sen åratal och skiter i det. Så jag orkar faktiskt inte ens klaga, det är meningslöst. Jag håller god min och säger "det är lugnt". Hon är trots allt inte arg på mig, just denna gång.

Sedan har jag ju förstås några riktigt bra och trevliga kollegor också. Utan dom skulle det vara outhärdligt.