En bieffekt av fokuserat tränande som jag inte tycker om är att jag blir otroligt mycket mer fixerad vid mitt utseende och även om jag i stort är nöjd så blir jag irriterad på mina skavanker. Trots att jag igår kapade min 5 km tid med sådär en minut så har jag idag mest ångest för allt godis och alla kakor jag satt i mig istället för vara ute och träna.
Jag försöker intala mig att jag tränar för att må bra och få känna mig stark och nöjd med mina prestationer och att vad det eventuellt gör för mitt utseende är irrelevant, men jag trillar så lätt, så lätt, dit. Gah!