Flygvädret var OK i helgen, men fredagskvällens väder var verkligen inte att leka med. Som naiv (?) svensk satt jag tryggt (?) i mitt hotellrum på 14:e våningen och hörde stormen vina utanför och titt som tätt lystes rummet upp av åskblixtar. Kollegor som bodde på andra hotell hade blivit evakuerade till skyddsrum i sina hotells källare. Men som sagt, dagen därpå hade vädret mojnat och jag kunde ta mig hela vägen hem skönt.
Och igår fick jag höra om en kille som jag gått i paralellklass med i gundskolan; den cancer han fajtats med i drygt ett år vann till sist och han lämnar sambo och två små barn efter sig. Så otroligt tragiskt. Och då tänker jag att man borde fånga dagen, för man vet ju inte när det inte längre finns någon dag att fånga. Det är en speciell grej jag tänker på som involverar en trevlig person jag satt bredvid på ett av de många flyg jag rest med den senaste tiden. Frågan är bara hur man INTE framstår som galen stalker... ;)