mammahjärtat

MissT har ju sedan länge bestämt sig för att sången är hennes grej och hitintills har det ju funkat rätt bra. När det nu igår var talangjakt på skolan bestämde hon sig givetvis för att sjunga, något hon pratat i många år om (man får vara med först i trean). Under det gångna året har det varit många låtval som varit aktuella, men det som tillslut fastnade vad Taylor Swifts "I know you where trouble", lämpligheten för en 9 åring är väl sådär, men det finns många mycket värre låtar så fine...

Att säga att övningsperioden var intensiv är att överdriva men visst hon övade en del och det lät i mina öron fläckvis bra och fläckvis lite skevt. Jag blev mer och mer nervös ju närmare fredagen vi kom. Nervös för att hennes dröm skulle bli ett fiasko. Att hennes självbild som "sångfågel" skulle få en törn. Att hon mest skulle vara som vilken 9 åring som helst som stod och "sjöng" med ett hopprep och att publik och jury inte skulle inse att detta är hennes livs grej.

MissT tog, som vanligt, det hela med ro. Lärde sig som tur var texten som ett rinnande vatten och sen var det bra med det. När det väl var dags igår var hon först ut, maken och G hann inte dit i tid men en kompis hade filmat med mobiltelefonen.

Det gick bra, publiken började klappa "takten" direkt och missT vann första pris. Givetvis är jag oerhört stolt men faktiskt mest lättad. Lättad över att hon kan få fortsätta att känna sig riktigt bra på något, lättad över att inte behöva sopa upp några brustna drömmar riktigt ännu.

Idag har det varit fin avslutningskonsert med lilla flickkören och MissT kunde koncentrera sig på text och sång nästan hela tiden. På tisdag väntar nästa pärs, då är det intagningsprov till flickkör modell större. Vi får hålla tummarna att det går bra även då så att mammahjärtat kan få lite lugn och ro och slippa bli så nervöst hela tiden.