trött

Idag har jag sprungit på stan och konstaterat att Ulrika inte bara är en fruktansvärt trevlig människa utan även ett ypperligt shoppingsällskap (Lena, det betyder inte att jag älskar dig och ditt sällskap mindre! Men du är ju så attans långt bort. Eller jag är. Sak samma). Jag hittade visserligen inte mer än en fin emaljerad skål från Kockum att matcha de trekantiga skålar jag fick av Lovisa för nån vecka sen, en liten tysk plåtburk för nålar och lite flanelldammtrasor åt råttorna att boa med men det är jättekul att gå i antikbodar!
Men det är jobbigt att knata omkring i 5h eller nåt. =)

Jobbigt, och inte på ett lika positiv sätt, är även att oroa sig för en god vän som förefaller ha trillat tillbaks i ett missbrukarbeteende som skadar både honom och de som bryr sig om honom... Jag kan inte låta bli att tycka om honom, kan inte låta bli att oroa mig och försöker för allt jag förmår att intala mig att allt kommer bli bra igen. Det blir det nog.

Jag funderade idag på om jag ska ge upp det här med intressanta människor och bara umgås med genomtråkiga ärkevuxna som inte har några problem. Då skulle jag antagligen antigen dö av tristess eller i ren desperation ta livet av mig för att slippa dem inom ett halvår - så jag håller nog kvar vid mina vänner, även om de är lite kantstötta eller rent av trasiga här&där. De har i alla fall djup och en lyster som får mig att vilja hålla dem i min hand, smyga ner dem i min ficka och aldrig släppa taget...