Älskade, jävla hora #32

Vi levde vidare som om inget hade hänt. Runt min hals hängde det svindyra halsbandet jag fått i födelsedagspresent. På lördagen samlade vi alla vännerna på cocktailparty. Ja, mina vänner för han hade såklart inte några egna. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Folk drack färgglada drinkar och ljudnivån ökade i takt gästernas promillehalt. Han agerade värd och jag var värdinna. Som det perfekta paret vi ju ändå var.

Jag trängde bestämt undan oron över att han skulle lämna mig. Jag blundade för alla tecken på det och vägrade minnas alla de gånger han faktiskt lämnat mig. För att komma tillbaka. Som den där gången när vi hade ett uppehåll. Vi bodde ju drygt ett kvarter bara ifrån varandra och jag kunde inte motstå frestelsen att cykla förbi hans hus i tid och otid. Jag insåg ganska snart att han var hemifrån på tider han normalt var hemma och med lite detektivarbete lyckades jag lista ut att han självklart träffade någon annan. Vi träffades sporadiskt som vänner och en lördag vid lunchtid träffades vi och jag kunde konstatera att det stod två vinglas från kvällen före i diskhon. Bara en sådan sak talade sitt tydliga språk. Nu var vi ju förvisso inte ett par men det hade bara fått dagar sedan vi kastade in handduken så i min värld var det trots allt aningen tidigt att träffa andra. I hans värld var det självklart inte det. Jag nämnde inget om det där vinglaset just då. Först efter någon vecka när jag hade fler bevis konfronterade jag honom och frågade rakt ut om han dejtade en ny kvinna. Han erkände direkt men viftade också bort den nya som om det inte var något direkt seriöst. Han pratade om henne som ett tillfälligt tidsfördriv. Hon var tydligen dessutom värdelös i sängen. Inte alls något långsiktigt att satsa på. Jag sög i min som en svamp av varje nedvärderande ord han sa om henne och hoppet tändes igen att det kanske på nytt kunde bli vi.

Vi bestämdes för att ses för att ta en promenad. Vi vandrade runt i kvarter i stan där vi bodde och pratade i flera timmar. Skulle vi försöka igen. Skulle vi det inte. Han var tveksam och jag som vanligt väldigt övertygande. Jag ville inget hellre. Efter mycket övervägande kom vi överens om att han skulle lämna henne. Eftersom hon var god vän med en gemensam bekant till oss var han dock väldigt mån om att det skulle skötas snyggt. Det var alltså inget han bara kunde göra sådär rakt av. Och sen var det en firmafest veckan därpå och respektive förväntades att vara med. Det var otänkbart för honom att gå dit som singel. Lika otänkbart var det att ta med mig. Så dealen blev att han skulle ta med den nya kvinnan dit för att sedan direkt efter festen komma hem till mig och dagarna efter skulle han avsluta den relationen.

Han höll faktiskt vår överenskommelse den gången. Timmarna han var på festen med henne var oändligt långa, men han dök upp hos mig efteråt precis som vi hade bestämt. Och någon dag senare meddelade han henne att det var över. Vi var ett par igen och jag kände mig som segrarinnan av segrarinnor.