Lite skav i själen

Igår var jag iväg och köpte mej ett par skor. Ett par jättehärliga röda kängor, såna där som ser varma och glada ut, lite klack men inte värre än att dom går att gå i. Kände mej nöjd och fin när jag tog dom på mej imorse, har gått i dom hela dagen utan protester från fötterna. Visserligen var det väl inget jag direkt BEHÖVDE, men dom var fina och inte så värst dyra så det kunde jag väl unna mej.

Idag var jag inne en sväng hos optikern och köpte nya solbrillor. Jag har visserligen redan ett par men dom börjar bli lite slitna och repiga och det kan vara bra att ha ett par extra i bilen.

Sen gick jag in på Systemet och köpte ett par flaskor rödvin. Inte för nåt speciellt, men det kan vara bra att ha hemma ifall jag får lust att hitta på nåt och kanske bjuda nån på middag eller så.

På vägen ut därifrån såg jag honom. Tiggaren på trottoaren, insvept i dubbla jackor och ett täcke för att hålla värsta kylan borta. Jag mötte hans blick, fina ögon, sa hej och skyndade vidare. Halvvägs över gatan hann hjärnan ifatt mej.

Vad tusan håller jag på med. Jag har senaste dagarna spenderat ungefär 1000 spänn på saker som inte är ett dugg nödvändiga! Jag menar inte att det är fel att köpa grejor eller att det är omoraliskt att unna sej saker - inte alls. Men kontrasten i att tanklöst spendera kontra att tigga blev på nåt vis för stor i mej och det gjorde ont i själen.

Jag har en kluven inställning till tiggeri. Jag vet inte om det är sant det där man läser om att det är ligor som utnyttjar folk etc. Jag har ingen aning om vilket liv han lever, varför han tigger eller vart pengarna går. Jag vet inte om det gör mest nytta eller skada på lång sikt att ge honom pengar. Jag vet inte ens om jag hade fått bättre samvete av att vända tillbaka och ge honom en hundring.

Det enda jag vet är att det är något jävligt sjukt i den här världen, att det är så här! Att en del har och andra inte. Det känns i hjärtat men någon lösning har jag inte.