Jag är trött i huvudet. Och nä, en envis bebis som inte vill vända sig, men mer om det orkar jag inte skriva just nu (men gör det
här , fyi).
Idag har jag haft semester en vecka och inte ett ord har jag hört från mitt jobb. Kanske inte så konstigt, men jag bad dem att sms:a en massa oväsentligheter (och väsentligheter) för att inte komma bort från allt alldeles.
Å andra sidan är det kanske så det blir när man inte är jättetajta. När favvokollegan gick på föräldraledighet kan jag lova att hon fick massor av sms från mig, men dels är vi närmare vänner även privat och dels jobbade jag ju väldigt ensam när hon slutade och hade inte så många att ventilera saker med. Nu är de flera och, tja, jag behövs inte antar jag. (Buhu.)
Å andra sidan är det rätt skönt att inte jobba. Mest känner jag det när jag gör något fysiskt och känner hur jäkla otymplig jag är nu.
Och idag ska jag hem till förut nämnda favvokollega och det blir fint. Hon börjar jobba igen efter sommaren och då ska det väl bli ordning på jobbkontakten igen får jag hoppas (så jäkla typiskt att vi är föräldralediga helt omlott, men, ja, så blev det.)