Å ena sidan - det dåliga samvetet. Främst gentemot min familj som jag inte träffar superofta. Men det är ju lika långt för dem att komma hit som det är för mig att åka till dem... Men det ska bli bättring från och med sommaren.
Å andra sidan har jag också rätt starka eremittendenser och gillar egentligen att vara ensam. Har aldrig varit med i något "tjejgäng" eller varit en sådan som gillat att umgås i grupp (förutom när jag bodde i studentkorridor - värsta härliga supergänget var vi!). Har med åren kommit till insikt att det är OK. Men ändå, det skaver lite.