Vändningen

Från i höstas och fram tills för ungefär en månad sedan hade jag migrän minst 4 gånger i veckan. Minst. Sen var det något en kollega sa som fick mig att fundera. En lång lång tankekedja senare hade jag kommit fram till en (månne långsökt) teori om vad som kan felas. Jag har aldrig upplevt mig som panikslagen eller hysterisk, men kan det vara så att jag drabbas av lätt panikångest som i sin tur ger mig migränanfall?

I alla fall, jag pratade med min läkare och förklarade saken. Jag la fram min teori om panikångest som kan tänkas framkalla migrän, och en tanke om huruvida antidepressiva kan tänkas hjälpa. Han gick igenom kriterierna, och migrän är inget kriterium för att käka antidepressiva, men han hängde med på min teori och tyckte att det var värt ett försök. Jag uppfyller för övrigt kriterierna med andra symtom, trötthet, nedstämdhet och så vidare.

Jag hade ett migränanfall första veckan. Ett enda. Sedan dess, ingenting. Fatta! Lite lite lite känningar ibland, ytterst lite. Inga biverkningar från medicinen, ingenting. Helt plötsligt har jag börjat må bättre igen! Jag har till och med lagt av helt med betablockerarna, dom hjälpte ju inte ändå. Så jag har hittat rätt medicin, helt klart. Hellre en antidepressiv medicin som jag tar dagligen, som jag mår bra av, än triptaner minst 4 gånger per vecka.

Det här är faktiskt en sensation!