Och huset är tomt och tyst medans mannen är i sydeuropa och äter kolhydrater och dricker massa vin. Fast jag har åtminstone fyra pälsbollar som håller mig sällskap. De var trevligt tysta inatt (ibland blir det en hel del gnäll efter husse när han inte är hemma), och tanten sov till och med under mitt täcke fast hon förmodligen blev sparkad på hela tiden.
Själv var jag trött intill döden igår, men vaknade förstås ändå tusen gånger och tittade på klockan. Vred mig hit och dit och flyttade på kuddar och svor över onda höfter och ben. Det ska vara såhär nu och framöver va?
Dessutom försöker jag verkligen låta bli, men kan inte riktigt undvika tankar som "tänk om vattnet skulle gå nu! då måste jag åka in, och mannen är långt långt borta och det finns ingen annan jag vill ha med mig!" och andra katastrofer. Jag är i vecka 31 och mår bra, det finns verkligen ingen anledning att tro att något sånt ska hända. Men kanske får han stanna hemma framöver...
Nåja. Solen skiner och jag ska slänga in en tvätt och duscha och åka och handla innan Maxi blir smockat. Dessutom har jag tänkt mig en sväng in på Babyproffsen där jag ska klämma på amningskuddar och annat, och kanske till och med shoppa lite. Jorå.
Resten av helgen ska jag laga god mat, läsa bok och kanske sätta om blommor (det sista tror jag när jag ser det).