Halvbruten

Det var dags för läkarbesök idag, hos en av de bra läkarna. Vi diskuterade sjukskrivning och lite annat. Jag tog upp frågan om antidepressiv medicinering, för att jag funderat på det ett tag. Han frågade varför och jag gick igenom hela listan. Sover dåligt - check, panik som verkar utveckla sig till nästan daglig migrän - check, trött - check, allmänt nedstämd även om jag inte är supernere - check. Vi kom överens om att jag ska prova en månad.

För en gångs skull var jag riktigt nöjd med besöket, läkaren var väl påläst (även om han nog minns mycket eftersom jag varit där så mycket) och jag fick tid att diskutera det som behövdes. Bra så! Ska på återbesök i april, så ska vi då diskutera min långa sjukskrivning och hur vi ska göra framöver. FK har redan börjat rota i mitt ärende. Första vändan blev lätt godkänd även om jag fick en ovanligt lång sjukskrivning, men det är ju inte säkert det fortsätter samma väg.

Vi får se.

Något annat som hänt nyligen är att jag höll på att bryta ihop fullständigt på jobbet häromdagen. Att vara en del i vårdkedjan och se sjuka människor är jag van vid. Men det är vuxna människor. Ibland, sällsynt men dock, så dyker det upp barn. De riktigt ursvåra fallen hamnar i vuxenvården. Det blir tungt och svårt, och jag har svårt att hantera det på ett bra sätt. Fast kanske ska man inte "hantera det" för det är ju naturligt att det är jobbigt?