Om skrivande

Mina ord för internet tycks vara slut, nästintill. Jag tar mig inte tiden. Och jag vill inte tänka på det vi har gjort, det vi går igenom, varje sekund. Det kanske är att skygga för verkligheten, men ibland vill jag bara tänka på vad vi ska äta och spela lite tv-spel och se en dum film. Jag vill inte varje dag tänka på den här separationen och alla dess konsekvenser.
Men när jag sätter mig och ska skriva känner jag att jag BORDE vilja skriva om det. Att det är för banalt av mig att skriva om världsliga saker.

Men världsligt får det bli. Jag har sett Girls nu. Äntligen. Jag har även sett en massa avsnitt Modern Family. Jag har köpt Min Kamp 4 och jag äter ohemula mänger koriander. Idag kom mina barn till mig efter en pappavecka. Det där ljudet! Hur dörren öppnas och de sticker in sina luddskallar och ropar hallå. Bästa ljudet. Vi blev så glada av att ses alla tre att vi nästan grät. Log och larmades. Sen har de fått spela tv-spel, vi har ätit och varit på stan.

Och i morgon fyller den äldsta av dem elva år så nu måste jag sova. Det ska bli en fin dag, har jag tänkt.