Tack gode gud för svenska sjukvården och så vidare, men ibland kan man inte annat än bli förbryllad.
Jag var på läkarbesök för ett par veckor sedan och på det besöket fick jag veta att jag måste genomgå en operation. De ville boka in mig på tid där och då, men då de såg mitt förvånade anlete sa de at tde skulle kalla mig på återbesök igen om c:a två månader.
När jag och mitt förvånade anlete tänkt igenom detta lite kontaktade jag kliniken igen efter ett par dagar och sa att det väl inte var något att vänt apå, så jag fick ett återbesök inbokat redan inom två veckor.
Sagt och gjort, återbesöket genomfördes idag. Denna gång med en annan läkare än den som jag träffade senast. Läkaren idag verkade inte ha läst i min journal och gjorde i princip om alla undersökningar som jag genomgick vid senaste besöket. Dock var denna läkares konklusion att jag inte skulle opereras (men att jag ju ändå "bestämde själv"...).
Ursäkta mig, men: What?!
1. Hur ska jag kunna bestämma något sådant själv? Jag är ju för böfvelen patient och inte utbildad läkare.
2. Om denna läkare nu ändå hävdar att operation inte är nödvändig - hur ska jag i så fall kunna "fatta beslut" om operation?
3. Hur kan två läkare ge två så diametralt skilda besked?
Dock - jag är ju mer eller mindre panikslagen över operationen, men vill såklart att den genomförs om den är nödvändig (och enligt första läkaren så är den nödvändig, av flera orsaker, varav vissa tämligen akuta), men så kommer en ny läkare och kör mer "rycka på axlarna"-stilen.
När jag gick ut från besöket kända jag mig... liksom snopen. Som om jag inte alls har koll på läget, vilket jag antar att man inte vill att patienter ska känna sig, eller så som patienter inte bör känna sig, kan man tycka. Så jag promenerade tillbaka till jobbet med tårarna brännande bakom ögonlocken. Och varför var jag ledsen? Jag vet inte. Jag kände, och känner, mig liksom... överkörd, på något sätt. Och så tänker jag på hur många som känner sig såhär. Jag är ändå en väldigt "redig" person som frågar saker, ifrågasätter, frågar lite mer och kan tala för mig, men ändå känner jag mig som om jag borde be om ursäkt för att jag betalade 300 kr och tog upp 30 minuter av dagens läkares tid.
Efter en liten fundering känner jag att jag inte har förtroende för läkaren jag besökte idag. Jag vill prata med läkaren jag träffade vid mitt första besök. Så imorgon är det jag som ringer kliniken igen och ber om att på något sätt få kontakt med den första läkaren. För visst måste man väl få byta läkare?
Suck.