Det är för mig obegripligt att man kan vara krasslig så länge utan att bli bra. Det känns som hela hösten och vintern varit precis som förra året, bara krassligt hela tiden. Har jobbat halvtid i drygt en vecka nu fast jag inte borde. Är så jäkla ingrodd i halsen och bihålorna att jag inte ens känner för att gå och fika med mina kollegor de timmar jag är på jobbet. Förmodligen smittar jag inte jättemycket, men jag är på tok för sjuk för att egentligen vistas på min arbetsplats. Men jag har inget val. Även om jag lätt skulle kunna få en sjukskrivning till, och ännu en, och fortsätta så, så orkar jag bara inte. Jag var tvungen att komma ut nu och få se lite folk. Man blir ju helt galen av att gå hemma hela tiden. Dessutom lär väl jobbet tröttna snart, jag är ju borta jämt.
Är jag inte bättre imorgon får jag nog ändå släpa mig till läkaren, igen. Det är mindre än en vecka sedan sist. Det är såååå många halsprov nu. Senaste tiden alltid negativt (men det är ju bara koll för streptokock A). Så läkaren säger att det är virus. Jag har frågat efter odling gång på gång, men får till svar att det görs inte på jouren, bara på vanliga vårdcentralen. Och ska man boka tid dit är det minst tre veckors väntetid. Så det är lite frustrerande, jag hade behövt göra en odling i flera veckor nu. Dessutom har specialistkliniken skickat brev till min vårdcentral med uppmaning om att alltid ta odling när jag har halsproblem, men det skiter dom i. Lillan är också krasslig och inne på tredje veckan den här omgången. Det går liksom aldrig över. Sambon likaså.
Tja, vi får se hur det går i morgon.