Missförstådd?

Ibland blir jag bara så trött! På jobbet, diskussioner om skitgrejor. Folk som duckar och bara skjuter över tråkiga saker på andra - typ mej. Idag sa jag ifrån, och då blev det förstås martyrminer och suckar. Och sen framförde jag en sak, och fick mer snäs och himlande ögon.

Att jag överhuvudtaget bryr mej, öppnar munnen, ens försöker?

Och så feedback från välmenande kollegan som tycker att det är mitt fel för att jag tjatar om saker, uttrycker mej på fel sätt. Så visst, det är förstås mitt eget fel. Jag ska stå ut med alla andras egenheter och konstigheter, men ve och fasa om jag nångång sätter en gräns eller inte uttrycker mej så att det faller alla i smaken?

Och så den inre kritikern. Det lilla barnet som gjorde bort sej på lekis och känslan av att alla andra fattar nåt som jag har missat. Det är säkert mitt fel. Jag kan inte koderna, jag är konstig, fel, passar inte in.

Vill bara dra täcket över huvudet och inte gå dit nåt mer. Suck!