Insikt

En kollega ringde mig idag. Hon sa till mig att jag är för bra för min arbetsplats. Kanske har hon rätt, jag skulle förmodligen göra bättre nytta på ett annat ställe, där man tar vara på sin arbetskraft. Som det är nu känner jag mig satt på undantag. Jag blev idiotiskt fråntagen min ursprungstjänst och satt på fel ställe, sedan flyttad till en tillfällig lösning som nu varat i ett år. Helt utan utsikter för förändring. Jag borde få mer betalt eftersom jag är satt på en annan typ av tjänst än jag anställdes för, men icke det. Och stressen, att sitta i ett rum där det är ständigt spring. Att ha ett arbete som kräver koncentration, där dörren öppnas bakom min rygg (och ej stängs) minst 20 gånger på en dag. Där folk kliver rätt in och har små minimöten bakom min rygg och bredvid mitt skrivbord, trots att jag sitter där och försöker arbeta, med hörseln och datorn som redskap. Hur fan ska det gå? Det är ju därför det blivit som det blivit. Sönderstressad, mer migrän, mer infektioner, ännu mer stressad och så en oändlig ond cirkel.

Det enda som kan bryta detta är nog ett annat jobb. Eller en fysiskt annan arbetsplats, men det är omöjligt. Även om jag har facket på min sida finns det ingen lösning. Så jag måste byta jobb, det är helt enkelt så.