sömnlöshet och mammabråk

Usch vilken natt. Vaken mellan fyra och sju pga bebis som inte vill/kan sova. Dödstrött och huvudvärk. Men - fick somna om igen tillsammans i nästan två timmar - räddningen. Nu blev det en ganska bra dag ändå, vi har gjort lite ärenden och myser hemma. Jag har druckit stora mängder kaffe och lyxfikat.

Annars går jag runt med en obehagskänsla i magen sedan några dagar tillbaka. Bråkade med mamma i helgen och hatar konflikter och att vi inte kunnat lösa det på ett bra sätt. Jag tycker hon agerar mycket barnsligt och att det ändå är jag som bör få vara barnet och således lite mer omogen i vår relation. Jag orkar inte med hennes lidande och ältande av skilsmässan och kan vi inte fokusera på annat när vi umgås så vet jag inte hur vi ska kunna umgås. Och det gör mig ofantligt ledsen, kanske mest för att jag vill att hon och lilla A ska få ha en bra relation och att jag hoppats att hennes nya roll som mormor skulle föra oss närmare varandra och få henne att må bättre. Jag brukar aldrig brusa upp gentemot mamma och när jag nu gjorde det inser jag varför t.ex. min syster så ofta hamnar i stor konflikt med henne - hon agerar helt känslostyrt och blir oresonlig, säger elaka saker med mera. Det är för mig en ny sida av henne och gör mig ledsen det också. Just nu vet jag inte hur vi ska kunna mötas, samtidigt är det jag som ringt upp och velat lösa det hela och faktiskt försökt (utan resultat).

Det här känns som ett dåligt sätt att inleda det nya året på, jag skulle ju förbättra relationer och inte förstöra dem.