idag vaknade jag och kände mig PIGG för första gången sedan...eh, innan jul någon gång, trots massiva sovmorgnar varenda dag. så det kan väl vara på tiden då. synd bara att jag börjar jobba imorgon. eller tur, beroende på hur man ser det. ser inte direkt fram mot de här oxveckorna som kommer nu, men det är ju bara att harva sig igenom och sedan är det vår.
jag har lite ångest över hur jag ska hantera situationen med Z. trodde att det skulle ha trillat ner en INSIKT vid det här laget, sådär alldeles gratis som det gör ibland, men nej. för hur det än är, som det ser ut nu, så måste vi jobba ihop när högsäsongen börjar. och då är det ju lämpligt att vi har hittat ett sätt att kommunicera som funkar, vilket känns ganska svårt när det är som det är just nu. när allting övertolkas och tas som personangrepp hur saklig man än försöker vara i sin kritik. när minsta lilla grej uppenbarligen blir omsorgsfullt ihågkommen för att kunna användas som dolkhugg i ryggen så fort något inte passar. det känns liksom inte som att jag vill ner till den nivån. men min chef har ju lovat att hjälpa till att dra i det här, så vi får väl hoppas på en lösning.
GODE GUD, GE Z ETT NYTT JOBB NÅGON HELT ANNANSTANS. känns som en fullkomligt orealistisk lösning i denna satans lågkonjunktur. ta slut någon gång för fan.