Nostalgi

Fick en DVD av KV med gamla åttiotalslåtar på video. Alla gamla favoriterna, skrapiga och bitvis lite pixliga, men ååh! Nostalgi! Vår ungdoms musik...

Var lite ledsen och trött ikväll och då passade han på att ge mej den, som tröst. Så nu har vi suttit här i soffan och bara tittat och softat.

Det är så skönt med KV. Han har känt mej i hundra år (nästan) och står ut med mej hur jag än är. Jag kan däcka i en liten snörvlande hög och blöta ner hans tröja med tårar utan att ens veta riktigt varför och det är ok. Och han vet att det inte är farligt, att det går över. För det gör det ju. Men ibland måste man få vara liten och ledsen en stund.