Och jag lägger ifrån mig nycklar och mobiler och letar febrilt och hittar dem i fel ficka. Jag säger fel ord hela tiden. Det är lätt att skylla det på graviditetshormonerna, men sanningen är nog snarare stressen. Det där med att säga fel ord har hänt förr nämligen, tankarna rusar så att jag har börjat tänka på annat medan jag fortfarande pratar om det förra, och så blir det fel. Och så drömmer jag om jobbet och tänker på jobbet och gah.
Det är inget vidare.
Men. Det bör kulminera sådär framåt torsdagen, och sen jobbar jag bara fredag och får sedan 11 dagars välförtjänt ledighet. Och arbetsgruppen är förstärkt med två personer sedan ett par veckor, och det märks redan väldigt tydligt. Jag har haft vissa problem med att lämna ifrån mig saker - jag är så van vid att jag behöver göra nästan allt att det är svårt att inse att jag inte måste.
Så jag håller ut. Förr eller senare spricker en bubbla.
Men nu är det åtminstone helg, och jag ska inte göra något särskilt mer än det nödvändiga. (Ja, sen var det ju det här med att hinna köpa julklappar också....)