I morse vaknade jag med obehag i halsen, tjockt i näsan och bihålorna och ett alldeles förfärligt humör.
Humöret blev lite bättre sedan, men jag är så trött. Ligger som en fläck soffan. Samtidigt har jag söndagsångest, tänker att imorgon är det jobb igen, jag hade velat göra så mycket idag, suga musten ur söndagen. Gå ut i solen, kanske prova om foglossningen tål lite längdskidor, göra knäck, slå in julklappar.
Imorgon är det jobb igen, ja. Eller? Med tanke på mitt yrke är det onekligen ironiskt att jag har så svårt att bestämma mig för om jag är sjuk eller inte. Eller ja; om jag är sjuk nog för att vara hemma. Jag vill helst feber eller något anant påtagligt.
Nu är det ju också lite extra förvirrande att det vore så förskräckligt skönt att slippa gå till jobbet. Jag vänder och vrider på det och känner mig mest lat.
Så imorgon går jag upp och kommer förmodligen komma iväg till jobbet av bara farten. Håjaja.
(Man blir trött på sig själv.)
Men ikväll: soffan.