Nu har jag byggt på mitt rykte som bråkstake på jobbet! Med all rätta.
I mitt yrke är det viktigt, ja rent av livsviktigt, att göra rätt. Misstag kan skada eller rent av ta livet av folk. Det finns klara rutiner för vad som ska göras när man upptäcker fel och brister. Ändå är det så jäkla svårt att använda sig av verktygen som finns.
Länge nu har det skett något på jobbet som jag reagerar över, ett direkt felaktigt hanterande av systemen. Detta har påtalats för de inblandade, och chefer, men tas inte alls på allvar. Så häromdagen fick jag nog. Jag ringde upp den som är ansvarig för just säkerheten, och frågade om jag skulle göra en regelrätt anmälan i vårt system. En sån anmälan måste utredas systematiskt och kan inte negligeras. Visst skulle jag det. Hon blev eld och lågor, äntligen någon som vågar säga ifrån, någon som hittat ett systemfel.
Så jag lämnade in anmälan och väntar nu på utredningen. Hittills har jag inte hört talas om någon som funderat på att göra samma sak, trots att detta varit ett känt faktum länge. Många av kollegorna tycker jag gjorde rätt men skulle inte själva vågat. Inte ens min chef tyckte nog att det var rätt, hennes reaktion var att man ju kan ta det med berörda parter direkt i stället. Fast, det är ju det folk har gjort redan, och inget händer. Och jag mailade dessutom chefen själv för flera veckor sedan, om samma sak, och fick inget svar alls. Vad säger det liksom?
Nu hoppas jag bara jag inte gjort något som ligger mig i fatet i framtiden. Men det är fasen viktigt att hålla på säkerheten. Att en hel sektion skapar sig helt oacceptabla egna rutiner som inte bara är dåliga för verksamheten utan dessutom rent lagvidriga är helt sanslöst. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur detta kunnat hända och pågå så länge.