Mörker, trötthet, mörker, bläää och så kommer jag hem till en glad hund. Det är det som räddar mej just nu. Värmen av en gosig liten voffa bredvid mej i soffan.
Men så är det det här med att gå upp ÄNNU tidigare varje morgon och släpa sej ut och rasta henne. ZZzzzombie med kopplet i hand. Tur att hon hittar hem själv!