Gör MADR-S, Montgomery Åsberg Depression Rating Scale, med patienten, skattar sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, matlust, livslust. Sitter sedan på expeditionen och testar mig själv. Jag sover, äter, vill leva, läser fackartiklar.
Sedan gör jag EDS, Edinburgh Depression Scale, på mig själv. Där skrapar jag ihop 15 modiga poäng, och läser att över 13 ska man misstänka depression.
Försöker att sätta punkt för mig själv. Jag får gärna diagnosticera mig själv med urinvägsinfektion och spänningshuvudvärk, men det kan räcka där. Man kan få lämna över resten. Man kan få gå till någon som får säga om man är skvatt galen eller bara normalt på smällen. Även om man vill leva och helst vill äta kakor varje kväll, så betyder det inte att det är ett onödigt besök. Punkt.