nu är det sagt

.jag 2012-11-20 08:58 ()
ja, men så här är det. jag tycker ofta folk är helt jävla dumma i huvudet. inte alla, men många. och jag förväntar mig verkligen inte att alla ska gilla mig. jag tror faktiskt att det finns minst lika många människor som tycker att jag är helt jävla dum i huvudet. men man biter ihop. jag går inte omkring och kritiserar folk till höger och vänster TROTS att jag tycker att de är helt jävla dumma i huvudet. man väljer inte vilka människor man ska träffa i sin yrkesroll, när man utövar sina fritidsintressen, när man står i kön på ica maxi en fredag eftermiddag, och jag förväntar mig inte att folk ska ta in och förändra sig för att jag helt oombedd dundrar fram och säger mitt hjärtas mening. utan jag biter ihop och sedan kanske jag skriver ett gallsmakande inlägg på hypodea för att få det ur mig.


och jag tycker det är lite skrämmande att folk inte kan skriva som det är utan måste svepa in allt i något rosafluffigt skimmer. hur många gånger har man inte läst på facebook att "idag har jag haft en superdupertoppendag där allt var perfekt med bästa maken/finaste vännerna/härligaste barnen/WHATEVER", aldrig att någon skriver "idag har varit en jävla pissdag. bråk med maken, ungarna har skolkat från skolan och kommer att få IG i alla kärnämnen, middagen smakade bara skit, chefen är dum i huvudet och i mitt liv händer det inte ett förbannat dugg". och ändå är jag ganska övertygad om att den som skrivit det första inlägget precis lika gärna skulle kunna ha skrivit det sista också, fast kanske inte samtidigt. livet går upp, livet går ner. just nu har mitt liv fastnat lite i ett nedåtgående tråk. jag tror att om man har kul på jobbet så kan man ta att det inte alltid är så kul hemma. och har man det bra hemma så kan man ta att det inte är så kul på jobbet. och har man det bra i största allmänhet så buffrar det upp hanteringen av andra jobbiga saker, till exempel en infekterad relation med sin mamma.
men om man som jag har det just nu, har en man som går hemma och deppar för att han är arbetslös och är övertygad om att han ALDRIG NÅGONSIN kommer att få ett nytt jobb, och man har vissa kollegor som beter sig som värsta högstadiemobbarna, då är det faktiskt lite svårt att åka från ena stället till det andra och vara superjävlapepp precis hela tiden. och när det då dessutom ska tjafsas om den jävla julen mitt i alltihop och man ska stå där som en mittpunkt och liksom ansvara för att allting ska bli lyckat och att alla ska få träffa alla och ingen förutom vi ska behöva åka en meter eller offra någonting av sin egen bekvämlighet, DÅ TAPPAR JAG FAKTISKT LUSTEN LITE. och när jag harvar omkring i det tråket har jag inget behov av att skriva hur mycket jag älskar min man, fastän jag gör det. däremot har jag behov av att skriva hur dum i huvudet jag tycker han är när vi är osams. jag har inget behov av att skriva att jag har ett jätteroligt jobb och en jättebra chef och jätteschyssta kollegor, fastän jag har det, däremot har jag ett behov av att skriva när andra kollegor långsamt driver mig mot vansinnets rand. HÄR, anonymt, för att det ska ta vägen någonstans och inte bara bli liggande som en arg klump i magen. jag hänger inte ut någon, och jag skulle heller aldrig få för mig att stövla in till valda kollegor och säga att FAAN vad jag stör mig på att du inte vet skillnaden mellan "chans" och "risk", och herreGUD vad jag tycker du är obildad som inte känner till [valfri relevant faktaterm], och är du medveten om vad irriterande det är att du bygger dina konversationer på att upprepa allt jag säger fast i frågeform och bara så att du vet det så uppfattar jag dig som en patetisk stackare utan eget liv och det hade inte gjort mig ett jävla dugg om du dog.


sån är jag. och om folk nu tycker att de måste förfasa sig över hur jävla sur och bitter jag är så GÖR DET DÅ. ni känner väl för helvete inte mig.
Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.