haltar fram

det går långsamt. så långsamt. jag ruttnar på att det går så långsamt. och idag stack björnen ut och sprang, andra dagen i rad, och jag gör inget mer än att sitta still och halta runt i lägenheten. igår gick jag utanför dörren för första gången sen i måndags. jag vet att det bara är att hålla ut men fy fan vad jag inte är gjord för att sitta still.

och idag är det minnesstund. jag har aldrig varit på en, vet inte etikett eller vad som förväntas. känner som alltid lite...vad ska jag göra där? men om jag aldrig tog tag i att höra av mig under alla år så är väl det minsta jag kan göra att ta farväl när det är försent.