svårt

I barnens skola har de infört begreppet "klasskalas". Det vill säga att samtliga barn som fyller år en viss tid på året klumpas i hop och har ett gemensamt kalas för alla i klassen. Det står alla givetvis fritt att ha egna, små kalas också men detta är för att alla ska få gå på kalas och ingen ska vara utanför, vilket är bra.

I Gabos klass går det mestadels barn från våran villaförort men där går också några barn från det närbelägna miljonprogrammsområdet (komplett med invandringsproblematik och stök). Jag tycker att det är jättebra att dessa föräldrar, med tydlig utomeuropeisk bakgrund, väljer att använda sitt fria skolval till att sätta sina små barn i den relativt lugna villaförortsskolan. Barnen pratar utmärkt svenska och är väl integrerade med de andra i klassen.

Då Gabo fyllde år för några veckor sen är det dags för oss och några familjer till att ordna klasskalas, den sammankallande familjen skickade för några veckor sedan ut förslag på tid (till helgen) och jag svarade att det funkar bra och gav förslag på att vi kunde ha kalaset på den närbelägna simhallen, vilket enligt mig är ett prisvärt alternativ. De andra familjerna, utom en, tyckte också att det var ett bra alternativ. Då vi inte hört något från den sista familjen ringde de sammankallande dit igår. Familjen är en av dem från miljonprogramsområdet och de hade fått mailen vi skickat men inte riktigt förstått vad det handlade om. När de fick upplägget förklarat för sig ville de inte vara med.

Helt plötsligt blev det ganska svårt, Tackar de nej på grund av att de inte har råd?, på grund av att badupplägget inte är bra? passar inte tiden? eller vill de helt enkelt inte vara med? Jag och den sammankallande beslöt idag på morgonen att vi blåser av helgens partaj då inga inbjudningar ännu är ute, detta för att få mer tid att undersöka eventuella andra alternativ samt att diskutera och rådgöra med Gabos lärare.

Helt plötsligt blev det väldigt tydligt att vi här ute i villaförorten ändå är ganska kulturellt och ekonomiskt homogena och att man nog inte kan anta att de saker som vi är vana att ta för givna gäller för alla i klassen.