Fånigt

att titta på plattmagade koordinerade tjejer i bikini som dansar bakom Lady Gaga, och gräma sig över att man inte har en chans att få sin mage i det skicket.

Fånigt, särskilt i sammanhanget.

Det här med kroppen, det sitter så ytligt. Krävs så lite för att man ska stå där och nypa i maghuden. Jag tror mig alltid längre kommen än så här.

Jag får väl glädja mig åt att jag inte börjar förhandla med mig själv om att hoppa över måltider. Åt att åtminstone den tanken inte kommer.
(Jag kom bara på nu, i skrivande stund, att det var så jag brukade göra. En gång.)