Tankar vid ett stormigt hav

När jag stod där och höll på att bli omkullblåst kände jag hur stark jag är egentligen. Jag har så mycket energi som jag aldrig använder. Jag böjer mej för andras viljor, försöker vara snäll, flexibel och tillmötesgående, men vem kämpar för mina egna ideer om jag inte gör det själv?

Jag har tappat riktningen. Jag är alltför lojal på fel sätt. Jag vänder min kraft inåt, emot mej själv istället för att gå ut i världen och kämpa för det jag vill.

Jag är "duktig" istället för att njuta av livet! Varför lyssnar jag inte mer på musik? Använder min kropp och själ och mina sinnen för att känna livet i mej?

Håll i hattarna! Anni är på krigsstigen! :-)