övertryck

.jag 2012-09-07 11:36 (1 kommentar)
fattar inte varför jag alltid måste tassa på tå för varenda jävla människa. kan folk inte bara TA EMOT INFORMATION utan att riva upp himmel och jord för det.

"det är så bra med dig för du är alltid så lugn och saklig i diskussioner och brusar aldrig upp" brukar Z säga till mig när det har varit något tjafs på jobbet och hon har hört mig diskutera med någon om det. ja, men det är inte gratis, jag får jobba som FAN för att vara lugn och saklig och behärskad. men vad är det för mening med att jag jobbar som FAN med det när det uppenbarligen är fritt fram för alla andra att bete sig hur som helst.

som igår, så lade jag märke till att Z gjort fel. eftersom hon är så himla känslig för kritik så fick jag väga orden på GULDVÅG innan jag formulerade ett sakligt och neutralt mail med innebörden "det här och det här måste vara ifyllt annars blir det problem för dom som ska fakturera i systemet". har nu fått FEM mail som rör den här frågan. först ett med kopia till gud och halva världen att det måste vara något fel i systemet eftersom jag men inte hon kunde fylla i det här och det här. sedan ett till där hon berättade att hon minsann hade gått igenom alltihop och det "verkade" som att det här hade börjat innan semestrarna. sedan ett med tusen skärmdumpar på hur det såg ut och information om att hon hade gått igenom alltihop med XXX och de kunde inte hitta några fel. och så ett fjärde där hon undrade var jag hade fått det ifrån att hon hade gjort fel? och jag svarade helt neutralt att enligt skärmdumparna såg det ut som att det var ändrat i fält A men det ska ändras i fält B också. ja, då kom det ett ilsket "INTE ENLIGT DIN MANUAL" tillbaks och så ett urklipp ur en instruktion där jag visserligen skrivit "ändra i fält A till dagens datum", men det utesluter ju inte att det står "ändra i fält B" någon annanstans (vilket det också gör).

BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT.

hemma. frågar snällt om det är okej med mr S att han sitter i arbetsrummet med sina jobbsökargrejer eftersom jag tycker att det är lite jobbigt att komma hem och så är hela soffbordet belamrat med laptop och skrivare och pärmar och grejer (alltihop hämtat från arbetsrummet så varför inte bara sätta sig där?, fast det säger jag inte) så att man liksom måste börja med att röja undan för att ens kunna sätta ner en kaffekopp. ja, det var okej sa han. nästa dag kommer jag hem och så ligger det lik förbannat grejer över hela soffbordet. frågar (VÄNLIGT) om det är något jag missförstått eller var vi inte överens om att han skulle sitta i arbetsrummet? nej, då gick inte det för han tyckte inte att han kunde ha ögonen på minsting på samma sätt. okej, men kunde han kanske tänka sig att plocka undan grejerna, under förutsättning att han var klar, innan jag kom hem då? nähä, då blir han skitsur för han tycker att jag "överdriver" för enligt honom låg det bara en pärm på bordet (enligt mig: en pärm, en plastmapp, random papper, en laptop). och så diskuterar vi detta och jag pratar lågt, försöker förklara hur jag har uppfattat det, anstränger mig för att säga "jag upplever..." och "för mig verkar det som..." istället för att låga anklagande. medan han gormar och skriker och tycker att jag är en idiot. och sedan, när han ska återberätta sin version av det hela, då heter det att jag "kom hem och gick fullständigt i taket för att det låg EN pärm på soffbordet" samt att jag "anklagar honom för en massa". jag frågade vad hans definition på "att gå fullständigt i taket" var, det var ju inte som att jag kom hem och vrålade MEN VARFÖR I HELVETE HAR DU LAGT GREJER PÅ BORDET DIN JÄVLA IDIOT det första jag gjorde. jag fick förstås inget svar. jag bad om ursäkt för att jag överdrivit och använt uttrycket "belamra" men utöver det, vad var det för "en massa" saker jag "anklagat honom" för? fick inget svar på det heller. FÖRSTÅS. jaha, och sådär håller vi på. jag försöker hålla en låg samtalsnivå, försöker föra ett konstruktivt samtal. han gapar och skriker och påstår både det ena och det andra. och till sist brister ju även mitt tålamod och jag blir förbannad. fel. jag har varit förbannat jättelänge, men nu orkar jag inte försöka vara saklig och konstruktiv längre. och så är jag arg och vi skriker en stund åt varandra och sedan sitter vi och surar i varsitt hörn en stund. sedan säger han något, jag är fortfarande arg och snäser fram ett svar. jaha, då är det JAG som "håller igång konflikten" medan HAN "försöker jobba på en lösning". jaha, men hela tiden som jag försökte vara lugn och saklig medan han bara gormade och svor, vad var det då? fick inget svar på det HELLER. men i stora drag så är det väl så att när han är arg så är det för att jag är så dum i huvudet, och när jag är arg så är det bara för att jag vägrar att försöka jobba framåt tillsammans med honom.

nej men sa jag att jag var TRÖTT? har sovit på soffan i två nätter. ser inte fram mot någon helg alls. varför måste jag hålla på och anstränga mig som fan när det ändå inte spelar någon roll vad jag gör, när allt jag försöker framföra neutralt och sakligt ändå tas som skittaskiga anklagelser? då kan jag ju lika gärna följa minsta motståndets lag och gå in för att vara skittaskig hela tiden, det verkar ju ändå inte märkas någon skillnad menar jag.


och så har jag fått en ny kollega och han ger mig vibbar som om han skulle kunna vara hagamannen. skitobehaglig, och gissa vad? naturligtvis är han som ett PLÅSTER på mig och vill sitta bredvid mig i fikarummet och kommer titt som tätt in på mitt rum och vill snacka lite. jag måste ha något fel på mitt personliga magnetfält eller nåt. orkar FAN inte ha det så här längre.

Bonita!

<3<3<3

2012-09-07 17:09:35


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.