Fy fan vad fint. När man får sova tills man vaknar, och katterna är gosiga och sen får man äta frukost och läsa tidningen länge. Och dricka kaffe. Mm.... lördag.
Och min make är den allra bästa maken. Igår klev han in och sa ifrån på skarpen åt en bekant som alltid hintar om att jag kanske är gravid eller har något på gång? FFS om det är något berättar vi det, annars kanske det finns en anledning att vi inte säger något om saken? Jag vill inte alls ta tag i det, men blir bara ledsen. Men nu ska vi förhoppningsvis slippa insinuationer.
Och apropå det ska vi till sjukhuset redan på måndag och prata ivf. Funderar lite löst på om man skulle starta sig en blogg (för jag läste många såna för några år sedan), men kanske skulle det mest bara bli en massa gnäll. Plus att jag blir lite provocerad över att andra människor verkar tycka att det är så SPÄNNANDE. Det tyckte jag också förut, när jag var utomstående läsare. När man är mitt i det är det dock inte så särskilt SPÄNNANDE. Det är mitt liv, ingen roman. Och jag skulle gärna slippa massor av hormoner, sprutor och ingrepp. Bara bli med barn, sådär som alla andra.