Lyckan

Lillan vaknade 03.25 i morse. Hon visste att det var dagisdags igen. Helt igång. Började sjunga "En sockerbagare" och andra fina hits. Hon skrålade och var helt igång. Sen fick hon lite välling och somnade om när jag skulle stiga upp och gå till jobbet.

Det blev en kort natt, men jag klarade jobbet ändå. Mycket kaffe blev det. Så himla kul att se att lillan ser fram emot dagis så oerhört mycket. Hon trivs så bra. Det är så många som häpnat över timmarna vi lämnar henne där, som tycker att det bara är förvaring och dåligt. Såna som inte förstår hur man som förälder kan arbeta heltid (vem skulle annars betala räkningarna undrar jag?)... Men jösses vad dagis är bra. Barnen har jättekul, sjunger och får leka, målar varje dag, bygger saker av gigantiska klossar, spenderar timmar utomhus i sandlådan/gungan/rutchkanan. För att inte tala om vattenlekarna, det är bara så kul! Man kan lugnt säga att nya dagiset är en fullträff. Det kommer bli så bra det här. Nya dagiset behöver inte plocka hundskit och ölflaskor från gården, eller måla över klotter. Sånt förekommer inte. Inga stölder, ingen vandalisering eller än värre. Så nära rent geografiskt men ändå sån skillnad.

Enda orosmolnet är att vi måste ha bil när vi lämnar lillan nu. Och bilen började strula idag igen. Så det lutar åt att vi måste ha ny bil, som vi absolut inte har råd med. I synnerhet inte som jag varit så jäkla sjuk senaste året. Sjukpenning är inte alltför fett. Dessutom vet jag nu inte om jag får ersättning för senaste sjukveckorna, även om chansen nu är större än den var för en vecka sen.