Svampfeber

Mors lilla Anni, i skogen gick. För att plocka blåbär men det sket sej, för det fanns det inga. Jag hade lyckats släpa med mej en morgonsömnig KV ut i urskogen. Klafs och klofs i blöt skog, över stock och sten, stackarn.

Men det blev kantarelljakt istället. I den mörkgröna mossan gömmer dom sej, dom små gulingarna. Och när man hittar en så bara VET man att det finns ett dussin till som gömmer sej nånstans i närheten. Jag hittade allihopa!

Sen kom ösregnet. KV satt kvar i bilen med en bra bok och skyllde på att hans lånade gummistövlar var för stora. Och det var dom, men jag hade gripits av svampfeber och kunde inte sluta leta.

Jag har en bra teknik. Jag ser mej om i skogen och tänker - om jag vore kantarell, var skulle jag vilja bo då? Och så går jag dit och om inte nån annan skurk har varit där och plockat rent så finns dom där.

Visst, det är gott med kantareller, men det är inte därför jag ger mej ut i skogen, utan det är själva jakten, triumfen när man hittar det där praktstället där dom står och knuffas och ingen annan har hittat dit förut.

Så efter en dag i skogen, med blöta sockor, håret fullt av spindlar och barr i BHn, då känner jag mej så in i själen nöjd. Längtar hem efter en varm dusch och känner verkligen som Kalle (och Hobbe) - consider the day seized!