Det är typ så jag känner mig - lite som en osalig ande. Har ingen ro i kroppen men far för den skull inte heller runt och gör en massa saker, utan har liksom snarare... stagnerat. Som jag brukar ha en tendens att göra under sommarsemestern. Det KAN ha att göra med med pms också, och den blir ännu tydligare när man (jag) är ledig och inte har ett jobb som kan distrahera en (mig), men jag vet inte. Fick ett litet sammanbrott igår kväll och somnade därmed sent, varpå jag också kom upp relativt sent imorse - som en zombie. Men jag befinner mig alltid i zombie-tillstånd på morgonen. Jag är aldrig utvilad oavsett hur mycket eller lite jag sover. Jag vet inte varför. Kan det ha med den underpresterande sköldkörteln att göra? Mina värden ska enligt läkaren vara OK men skulle kunna ligga ännu lägre utan att för den skull ligga alltför lågt. Tror jag ska ta ett snack om detta när läkaren är tillbaka från sin semester.
När man mår såhär (pms eller vad det nu är) så blir också allt som annars skaver som ett jävla öppet sår som bultar och varar sig och liksom inte kan ignoreras (som när man distraheras av sitt jobb, till exempel). Någon gång ska jag skriva om det men nu orkar jag inte.
Nu är frågan om man ska ta på sig sitt fejk-leenede och bege sig till gymmet (eller på något pass) eller om man ska ta en promenad eller bara skita i allt?
Först ska jag i alla fall synka min telefon med Itunes för att se om musiken följer med därifrån till telefonen. Om den inte gör det kommer jag att säga fula ord till Itunes.
Och snart, snart, snart får jag kramas med lilla systersonen. Bästa medicinen mot det mesta. <3