And he was begging me for mercy

För snart 15 år sedan träffade jag honom för första gången. Herregud - 15 år! Jag hade nyss flyttat till stora studentstaden och påbörjat resan mot en civilingenjörsexamen. Såhär i efterhand kanske jag kan hålla med mina föräldrar att det var lite som att släppa ut en kalv på grönbete. Det handlade inte så mycket om studier som det handlade om sittningar, gasque och andra studentikosa tillställningar. Och där i allt detta fanns Han och jag blev halsöverhuvud förälskad förstås. Vi träffades från och till under en period. Ett par år faktiskt tror jag. Men vi var aldrig ett par. Han har berättat i efterhand att han aldrig förstod hur kär jag var i honom. Helt ofattbart för mig eftersom jag var övertygad om att det stod skrivet i min panna hur galet kär jag var i honom. Men jag var väl inte så bra på att uttrycka mina känslor kan tänkas. Jag är inte särskilt bra på det nu heller, men lite bättre hoppas jag. Och han var som kvicksilver, lättflyktig och omöjlig att fånga. Jag tror kanske jag försökte förklara, men jag tror inte han hade förmågan att lyssna. Inte då.

Men 15 år senare har vi fortfarande en fin kontakt med varandra och han kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Just nu lever han i en av världens mest trassliga relationer. Kvinnan han valt att gifta sig med är ondskefull och elak och behandlar honom som något katten har släpat in. Det är helt obegripligt för mig att han väljer att stanna i det där, men destruktiva relationer är inte alltid helt lätta att ta sig ur. Believe me - been there done that.

Vi sågs i vintras när han var och besökte mig. Han passerade förbi i ett jobbärende och stannade över natten. Vi drack lite för mycket vin. Pratade och skrattade precis som förr. Delade säng som om det vore det mest naturliga i världen, trots att han faktiskt är gift med en annan kvinna. Ja, inte för att det brukar hindra mig, men det var ändå annorlunda på något vis. Vi pratade mycket om deras relation och han berättade hur mycket han saknade närhet, kärlek och sex. Beröring. Herregud. Jag funderade på att krypa nära intill och bara låta min hud möta hans den där natten. Ge honom den kärlek han förtjänar, om än bara för en natt. Men jag gjorde aldrig det. Jag tänkte att det kanske inte vore så klokt.

Men så i våras hade en gemensam bekant födelsedagsfest och jag fick anledning att återigen besöka stora studentstaden. En stad som jag kanske återvänder till en gång om året eller så. Han var givetvis på gästlistan och det var liksom så himla passande att vi delade hotellrum. Jag vet inte vad han tänkte - ekonomiskt fördelaktigt? Jag vet i alla fall vad jag tänkte, men jag sa givetvis inget på förhand. Jag berättade inte att jag tänkte förföra honom och ge honom en natt han sent skulle glömma med avsikten att påminna honom om livet. Få honom att minnas. Ge lite, lite energi som kanske, kanske skulle få honom att lämna den galna frun. Ja, sen behövde jag ett ligg för egen del också förstås.

Festen blev precis som jag hade räknat med på förhand. Cocktailparty med en medelålder strax över 40. Trevligt och välartat. Bubbel och snittar. Konversation. Undertecknad fick bita sig i tungan flera gånger under kvällen och försökte så gott det gick att hålla sig i skinnet för att inte ställa till med någon form av skandal. Det hade liksom inte passat sig att hångla upp någon av gästerna bland snittarna eller droppa en ekivok kommentar mitt i diskussionen om den globala uppvärmningens förödelse. Även Elaine har lite känsla för takt och ton även om hon visste att födelsedagsbarnet hoppades på motsatsen. Han ville garanterat ha lite wild and crazy happenings att prata om i sitt annars ganska vanliga förortsliv med villa, fru, barn och välbetalt jobb på det amerikanska storbolaget.

Nåväl. Någon timme eller så efter midnatt var det dags att dra sig tillbaka till hotellrummet. Minnet är lite suddigt, men någonstans där började vi att hångla. Jag kommer tydligt ihåg att jag var löjligt kissnödig så jag smet iväg för att gå på toaletten. Cocktailklänningar är ett dilemma just vid tolettbesök och jag lyckades inte riktigt få upp dragkedjan igen utan klänningen föll till golvet på vägen tillbaka. Inte alls planerat, men jäkligt bra tajmat så jag lät klänningen ligga förstås och plötsligt var jag mer eller mindre naken. Mycket mer än så behövdes inte för att det ena skulle leda till det andra. Mother Theresa did her job - mission accomplished liksom. Fyllesex, javisst. Men det verkade som att herrn var oändlig tacksam ändå. Vi somnade och jag vaknade ett par gånger den natten. Det hela kändes en smula surrealistiskt, men helt klart värt det.

Fast jag undrar just hur det kommer att påverka min karma?