Solen i ögonen och spilld mjölk överallt

Tack Lasse Winnerbäck, för att du hjälper mig att hålla modet uppe i denna bisarra dejtingvärld.

Vi har solen i ögonen
Och spilld mjölk överallt
Det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt

Om detta är ännu en stolpskottsdejt så skjut mig, bad jag en väninna när det bara var några skälvande minuter kvar till att möta lördagkvällens internetdejt. Det finns ju en och annan solskenshistoria förstås och Match.com skryter om hur många som hittar kärleken varje dag med deras tjänst. Men det verkar som att man måste kyssa en förfärlig massa grodor för att hitta något som åtminstone påminner om en prins. Och kanske även en och annan padda om sanningen ska fram.

Nåväl. Kvällens dejt skulle givetvis bjussa på en riktig prins. Visst?

Vi skulle mötas upp för att ta hans bil till hamnen. Han hade visst ett viktigt ärende vid sin båt. Därefter skulle vi käka middag i småbåtshamnen. Yeah right, ett viktigt ärende! Vi var också tvungna att ta hans bil för han hade sina verktyg där. Cynikern i mig insåg direkt, att det givetvis handlade om att visa upp sina materiella tillgångar. Romantikern däremot mumlade något om mysigt och cynikern var genast förträngd.

Kvällens dejt dök upp i sin flådiga sportbil på den plats vi hade bestämt. Det är alltid lite pirrigt de första 30 sekunderna när man träffar en blind dejt. Ska man känna igen varandra? Är han den jag tror? Just den här gången var det ganska uppenbart, att han var han. Han saktade ner bilen, rullade ner rutan och jag har bestämt för mig att han lät solglasögonen glida ner lite på näsan. Kanske för att han skulle se mig bättre där jag väntade på trottoaren. Eller kanske för att han skulle försökte cool ut. Jag vet inte om jag faktiskt fysiskt happade hakan, eller om det bara kändes så. Men jag hade uppenbarligen råkat ut för en Han-som-använt-bilder-från-ett-annat-sekel-klassiker. Dryga fyrtio såg snarare ut som 50+. Ångest! Men inte direkt läge att dra sig ur i det är skedet, utan det var bara att hoppa in i bilen med ett glatt leende på läpparna.

Samtalet i bilen kan inte ha varit särskilt spännande för jag minns inte ett ord. Vi stannade till vid båten som tydligen bara skulle "tittas till en smula". Cynikern registrerade detta direkt i den svarta boken innan vi fortsatte till vidare till restaurangen och småbåtshamnen. Väl där fick romantikern lite luft under vingarna eftersom Herr Dejt visade sig kunna såväl öppna dörrar, som att dra ut stolar och fixa beställningen. Att vara en gentleman ger alltid pluspoäng. Tyvärr inte tillräckligt den här gången för att kompensera den grovt överskridna övre åldersgränsen, den halvtaskiga klädstilen eller det alltför stora bekräftelsebehovet.

Inte bara dejten, utan även maten lämnade en del övrigt att önska. Så innan kaffe och efterrätt kom på tal hann jag med att flika in en av mina bästa exit-strategier. Jag hade ju nämligen riggat ett avtal med en väninna som ligger i skilsmässa. Hon sms:ade precis i rätt minut, för att jag på ett mycket sofistikerat sätt skulle kunna tacka för mig.

Som den väluppfostrade flicka jag är, skickade jag naturligtvis en hälsning nästa dag och tackade för senast. Jag även passade på att tillägga att, för att använda ett slitet uttryck, det kanske inte riktigt klickade. Som för att bekräfta alla teorier om män och deras jaktlust hade det naturligtvis inte avvisande effekt på herr Dejt, utan snarare tvärtom. Till svar fick jag en lång utläggning om hur vacker och intelligent jag var. Och inte minst, jag hade ju otrolig sex appeal. Jag vet inte om det var ett uttryck från samma sekel som herr Dejts bilder. Men högst troligen är det så. Han avslutade med att föreslå att jag kunde kontakta honom om jag fick tråkigt en dag. Men jag hoppas verkligen aldrig att jag får så tråkigt. Istället. Upp på hästen igen!