Söka jobb

Jobbar skallen av mig och samtidigt frodas skiten i halsen. 3 dagar kvar på antibiotikakuren, hur det nu ska sluta.

Idag kom ett jobb ut som jag tänkte söka. Jobb på stället där jag jobbade en sommar för några år sedan. Där jag trivdes så bra men hade en riktig ragata efter mig som gjorde livet surt för mig under några veckor. En bitch som lyckades framkallad det hittills värsta migränanfallet jag nånsin haft. Men hon är borta. Och nu är det en plats ledig. Jag ska banne mig söka. Man kan ju alltid tacka nej!

Så tänker jag att på mitt nuvarande jobb har det kört sig så jäkligt. Hur bra jag än gillar mina kollegor finns det ingen öppning på någon av sektionerna jag vill vara på. Folk har arbetat där i många många år, ingen kommer röra på sig i första taget. Det finns en enda människa som vill byta jobb men hon lyckas aldrig få något. Så det finns liksom inget att vänta på. Risken är nu också överhängande att jag mot min vilja blir flyttad till en sektion jag inte vill. Där är det konflikter som pågår sedan flera år tillbaks, och att hamna mitt i det orkar jag bara inte. Så att flytta på mig kan vara enda chansen att komma någon vart. Jag hoppas verkligen på det här, men samtidigt vet jag att det är ett attraktivt jobb, så det lär bli ganska många sökanden. Å andra sidan börjar jag känna, åtminstone vissa dagar, att jag är riktigt bra på vad jag gör, och den arbetsgivare som får ha mig anställd borde vara glad. Faktiskt. Det finns så många stolpskott ute i verkligheten, så ja, faktiskt börjar självförtroendet växa. Och det var ju på tiden.