åsså blev det kamp mot klockan

vätternrundan ska ju då cyklas. och om hindret hittills har bestått i att jag inte tränat riktigt så många mil och så många långpass som jag vill, av whatever reason, så blev oddsen lite högre i tisdags. när jag cyklar mot gymmet. nya däck så det går undan! och det känns roligt! och det kommer en mötande cyklist, som ser mig. jag håller höger. håller höger. bara det att hen glider över mot mitt håll. ser mig. väjer inte. jag bromsar så gott jag kan men får tvärnit mot trottoarkanten mellan cykelbanan och gångbanan och stöper i backen med munnen före.
jag minns inte själva kraschen. men adrenalinpåslaget är så massivt att jag inte heller känner att det gör ont först. tar bara upp handen och märker att det blöder från läppen. SKÄLLER på den andra cyklisten: "du måste hålla höger!" "ja men jag skulle ju svänga" "MEN DÅ FÅR DU JU VISA DET! STRÄCK UT ARMEN!!" etc några gånger.
tar mig lite försiktigt upp, har fortfarande inte direkt ont nånstans men känner själv att jag är lite i chock. ringer gymmet och säger att jag kraschat, kommer inte. ringer björnen, ber honom hämta mig. ringer gymchef och säger att jag ställer in.

blir hämtad. gråter. fortfarande inte så ont, men rädd och adrenalin så det sprutar genom öronen. blir övertygad av björnen att åka förbi akuten och iallafall få hjälp att göra rent, har asfalt i såren i ansiktet. när jag sitter där noterar jag att det är hål på knäet på tightsen, men bara på det yttersta. och på jackärmen. fast inte igenom, bara yttersta lagret.

(litet sidospår - landskamp på råsunda, mycket folk i solna centrum där jag var. de vek undan ganska bra när jag kom gående. hjälmfrisyr och blod i ansikte och på händer verkar underlätta fri lejd.)

får hjälp att göra rent lite, märker att en flisa gått ur tanden men de verkar inte sitta löst. de känner igenom nacke och säger om du känner dig det minsta konstig så åker du in igen, ya hear? men det enda jag inte slagit i verkar vara skallen och hjälmen.

kommer hem, klär av mig. ser benen. går in i duschen. känner armbågen. hur fan kan det gå hål på huden när det inte ens gått hål på kläderna? och hur slog jag upp knogen på den sida som inte gick i marken?

så - om en dryg vecka ska jag cykla 30 mil. i dagsläget: sårig knoge på vänsterhanden. blåmärke på vänster vrist, precis ovanför fotknölen (hurdå??). höger ben: blåmärke och skrapsår på vristen, blåmärke på insidan av knäet, blåmärkesbula med skrapsår, stort skrapsår precis nedanför knäskål. lårkaka/blåmärke med utgjutning på utsidan av höger lår. blåmärke under rumpan på höger sida. blåmärke med skrapsår på insidan av höger armbåge. fläskläpp de luxe med sår både på och ovanför överläppen och en flisa ur tanden. och en ganska rejäl dos cykelskräck.

ska försöka ta mig ut en stillsam runda i dag, bara för att inte bli så rädd. men fan om den idioten förstört så jag inte kan starta. plus att jag borde tagit telefonnummer för tandläkaren kommer inte bli gratis. men så klart tänkte jag inte, nej.