Idag kom vi iväg, Bästisen och jag. Vi cyklade rakt ut på landet, mellan fält och hagar, i finaste sommarkvällen. Stannade och fikade i paradiset på jorden, under gamla, kloka träd som vakar över den gröna dalen där stillheten bor.
Sen trampade vi hem igen, och sjöng tvåstämmigt tills jag blev för andfådd. Solen värmde i ansiktet och vinden svalkade. I denna ljuva sommartid med kvitter och blomster!
Mina ben är starka och jag kom in i rytmen och tog mej uppför backarna. Drygt 3 mil tror jag det blev och det är inte kattskit för en otränad latmask. Nu känns det sådär skönt i både kropp och själ och jag tror jag kommer att sova gott inatt, full med frisk luft.
Om resten av sommaren regnar bort så kan jag ändå glädjas åt att det här blev av. Vi gjorde det och det var härligt!