Nu har det lugnat ner sig på jobbet. Äntligen. Och detta år flänger jag heller inte över till Nordamerika på konferens nu i slutet av maj så det är liksom lugnare än vanligt. Tyvärr blir jag då, av någon anledning, också mindre effektiv än vanligt. Jag behöver verkligen det där gyllene mellantinget av arbetsbelastning för att prestera optimalt. Har jag för mycket att göra så sköter jag förvisso jobbet men ligger hemma och flämtar av utmattning på fritiden, och det är ju heller inte bra. Men just nu känner jag mig mest allmänt oinspirerad och vill mest åka hem och läsa böcker. Men jag ska försöka att uppskatta även detta tillstånd (samt jobba på att ändå jobba på och inte slacka bara för att det är lugnt) för det kommer som sagt en dag när jag har alldeles för mycket att göra igen.
Det är härligt att det går mot sommar men tyvärr innebär det att några av favoritinstruktörerna p¨å träningsstället också tar sommarledigt. Kul för och välunt dem, såklart, men för en instruktörskräsen person som jag så kommer jag såklart att sakna dem tills de är tillbaka igen efter sommaren.
Så är det.